Nog har man hört den ena och den andra berättelsen om när flickvänner flippat ur i humöret och vacklar mellan total sorg, hela-världen-är-emot- mig och Den Onda Draken/Monstret som uppenbarar sig en gång i månaden. Som ett jäkla brev på posten! VARFÖR måste vi ha den där skiten? Vad i h-vete tänkte gubben i månen på? Det finns de kvinnor som får så ont att de blir invalida och blir tillochmed sängliggande. De som blir så förbannade varje gång så det är ett UNDER att partnern vågar vara kvar i förhållandet samt de kvinnor som blir så oförklarligt ledsna som gör att det kommer floder ut titthålen. Jag menar.. vad skulle det möjligen komma för bra ur det?? Man blir ju rent besviken på hur vi är konstruerade. För att inte tala om alla destruktiva tankar som följer med? Nog är det väl själva fan att det inte ska räcka med "äcklel" delen? Jag fattar att vi måste ha vissa funktioner för att kunna avla små liv på planeten. Men det där med hormonerna hade vad det än är som skapade oss kunnat utelämna. Ingen förtjänar att må så där en gång i månaden! (i flera dagar) Skämmes tamejfan!
